Dan70 Memo sve. Kapitel 6

Kanaan. Allt folk i Kanaans land visste nu om att de hade kommit för att inta hela landet i deras Guds namn, för deras Gud hade beslutat att hela området tillhörde HERREN och hans folk, Israel. Folken som nu bodde i landet hade några alternativ, detta att antingen ge upp, fly eller strida, i hopp om att deras Gud skulle ännu en gång svika judarna.

Bileams åsna 2 Mos 22: 22 Kung Balak ville att Bileam skulle förbanna Mose och judarna, och God sa till honom att gå, men bara tala det som jag säger. Bileam red iväg men Herrens ängel med draget svärd ställde sig i deras väg, vilket åsnan såg men inte Bileam. Bileam slog åsnan, då sa åsnan: ”Vad har jag gjort dig eftersom du har tre gånger slagit mig?” Herren öppnade Bileams ögon och han såg ängel och istället för att förbanna, så välsignade Bileam Israel. 

När judarna slutligen nådde fram till Kanaans land skickade Mose in tolv spejare, en från varje stam, och alla rapporterade att landet var underbart rikt, men tio av männen ansåg att folket där var som jättar och ville vända om.

Då Mose lät majoriteten vinna istället för att fråga Gud, hela tiden hade varit med och stötta dem. För deras tvivel sa Gud att de nu fick gå en straffrunda på 40 år i öknen, och så blev det nu deras barn som fick komma in i löfteslandet. Då ångrade de sig och gick till anfall, men nu var inte deras Gud med dem så de förlorade stort. Och deras kläder och skor skulle hålla sig utan slitage i ytterligare 40 år. Och Mose fick heller inte komma in. 

Josua. Mose var nu dö. I höjd med Jeriko skickat Josua två spejare över till andra sidan av Jordanfloden, för att där söka efter stadens svagheter. Då deras klädsel avslöjade gömde ägarinnan Rahab de två männen uppe på värdshusets tak under en hög med löv och grenar. När de frågade varför sa hon; ”För rykten om er har spritts över hela Kanaan, och det säga att så länge Gud är med er kan ingen armé stoppa er framfart.”

Och på Rahabs bön om beskydd sa spejarna; ”Om du hängde upp en röd vimpel på ytterdörren skulle alla som då fanns sig i huset bli skonade.” För denna påskens symbol var välkänt för alla judarna då de under vandringen med Mose firade en årlig åminnelse av påsken. Troligtvis klädde Rahab in hela huset i rött så att det inte skulle kunna ske något misstag. Efter det att staden hade fallit anslöt Rahab sig till Israel och finns nu med i Jesu släktregister.

Jerikos fall. Staden var den säkrast i Kanaans land, med cirka 1 km i omkrets, så folk kände sig säkra bakom de dubbla murarna, 14 meter högt och med en brant slänt runt om, som var svårklättrad. Men samtidigt visste de om att Israel hade hitintills aldrig förlorat ett krig på öppet krigsfält. Och nu stod Josua och såg fundersamt på staden då en man stod framför honom med draget svärd.

”Tillhör du oss eller våra ovänner?” Ängel sa; ”Jag är hövitsman över Herrens här, och jag har just kommit hit.” Josua bugade sig och frågade: – ”Vad har min herre att säga till sin tjänare?” – ”Ta av dig skorna, för platsen du står på är helig.”

Herren sa till Josua: ”Tåga runt staden i sex dagar med så många stridsdugliga män du har, och på den sjunde dagen skall du gå runt sju gånger. Och sju präster skall bära med sig sju jubelbasuner framför arken och stöta i basunerna, men alla andra skall tåga med helt tysta, inga grubblerier om hur detta skall gå, för Gud är med dig.”

Och de gjorde så, allt medan folket i staden ropade glåpord och hånade judarna, Josua och deras Gud, ända till dag sju då de såg att Israels här gick denna gång vidare runda efter runda.

Efter den sjunde rundan var staden helt inringad av det judiska folket, närmare ½ miljon, och när prästerna stötte i basunerna för den sjunde gången ropade Josua: ”Häv upp stridsrop för Herren har gett oss staden.” Och folket ropade, basunerna brölade och murarna föll så att folket kunde stridande gå rakt fram in i staden.

Och de enda som överlevde striden hade gömde sig i Rahabs hus, och allt silver, guld, koppar och järn samlades in för det skulle tillhöra Herren, men resten skulle förstöras så att folket inte drar synd över dem själva. Så efter allt av metall hade tagits ut lät man bränna hela staden. Däremot allt utanför staden kunde skördas till segerfesten.

Det var ofta som judarna fick denna order att inget levande eller annat som kunde var kontaminerat av ondska fick tas med och spridas i lägret. Och med tanke på hur sjukt och indoktrinerat ISIS hade haft över sitt folk, så är lärdomen här att detta folk är besatt av Satan och kan inte räddas. Ingen karantän skulle hjälpa här, tvärtom, de skulle en dag hämnas och sprida död för att återupprätta ondskans rike. 

Under de 30 + 400 + 40 år (= 470 år) som judarna befann sig i Egypten samt irrat runt i öknen, hade Satan skapat ett starkt område för avguden Baal, som krävde många barnoffer. Dessutom var Kananéerna högväxta, stridskunniga och mycket villiga att strida till sista man för deras avgud och land. Därför stod kriget inte längre mellan två folk, utan det var ett andligt krig då Herrens folk hade kommer för att befria och rena hans land från de hedniska avgudarnas demoniska ockupation.

Judarna hade till slut kommit hem och blivit det talrikt folk HERREN hade lovat, och under nästa 3 500 år har det funnits judar som har hållit fast vid deras tro på Gud, trots många krig och fångenskap, inkvisition, pogromen, och att många länder har i långa tider ockuperat deras land. Juden har svikit och ofta vänt deras Gud ryggen, men Gud har aldrig övergivit juden, utan han har troget väntat på den dag då de skulle återvända, och år 1921 AD fastslog Gud, genom Balfour, att det var slutligen dags för Israel skulle återuppstå som stat för Abrahams släkt.

Jesaja 49. Hör på mig, ni havsländer, och ge akt på detta, ni folk i fjärran. Herren sade till Israel, du är min tjänare genom vilken jag vill förhärliga mig. Jag vill sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att min frälsning ska nå till jordens ända. Så säger Herren, Israels förlossare, till den djupt föraktade, som är en styggelse för människor, en träl under tyranner. Kungarna skall se det och stå upp och buga sig, för Herrens skull, som har bevisat sig trofast, för Israels Heliges skull, som har utvalt dig.

Sedan talar Gud, som en moder, som inte glömmer sitt barn, Israel, och i Hosea antyder han att Israels är en hustru, precis som Jesu kallar oss alla troende kristna som sin brud. Vilket säger oss att Fader och Son relation med skapelsen inte är som avgudarna, som sitter gäspande åskådarläktaren, utan båda är med oss på planen för att leda oss i kampen mot ondskans anhang.      

2 Krön. 2:14 Om mitt folk, som är uppkallad efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte, och omvänder sig, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land. 

Detta löfte säger oss att Gud kommer höra sitt folks rop, hur långt bort de än är i tid och rum, tvärtemot det som ersättningsteologin predikar. Den som predikar att Gud inte kommer att hålla alla löften är en lögnare som vill locka oss i Satans fälla.

Om nu inte Gud finns, utan han är en dussinfigur till gud, eller som många andra tomtar och troll som barn tror på och för att sedan växa ifrån. Varför håller ateister, kommunister och andra religioner då på med att ständigt förfölja just bibelkristna och judarna?

Visserligen finns det andra gudar som kan samlar folk och pengar i miljoner, men de brukar svika när svårigheter kommer. Man har med hån, falska anklagelser försökt att knäcka juden och man har lyckats med att jagat dem till världens ände, Eldsland, Sydamerika, precis som profetiorna förutsa. Och från den dagen insåg judarna att det inte fanns någon plats kvar på jorden som hemlandet Israel, så nu finns bara en utväg, hem, mot till Sion.

Rasister säger att juden försöker att ta över hela världen, titta bara på alla bankerna och deras makt, men historien har visat att judarna inte ens under deras storhetstid med kung David, har invaderat och ockuperat någon annans mark, utan de har alltid hållit sig inom de gränser som deras Gud har skrivit ned i Torah, Moseböckerna.

 Att judarna sedan har blivit skickliga affärsmän och bankirer är inte deras fel utan alla andra länders fel, då juden var förbjuden till att bli bofast som herde och bonde.

Tvärtom har de ständigt tvingats att leva under hot med att bli dödad eller utvisad ur landet med bara det som de orkade bära. Det minsta och värdefullaste man kan bära är guld och diamanter, för dessa ting är en valuta som duger överallt, samt lära sig kunskapsyrken som kamrer, lärare, läkare, gårdfarihandlare och apotekare.

Men även då juden nu var långt hemifrån följde Guds välsignelse dem, vilket innebar att när juden blev välvilligt behandlade av deras grannar så flödade en Guds välsignelse ut över alla familjer. Således tog Spaniens storhetstid slut den dag då judarna tvingades lämna landet och fly till Grekland. Staden Thessaloniki visade sig hade en naturlig onyttjad djuphavshamn och snabbt växte där upp en skeppshandel då juden har pga. alla förföljelser har nu släktingar och kontakter över hela jorden.

Vid samma tidpunkt seglade Columbus västerut med en dold agenda att hitta ett land där judarna kunde bosätta sig och lämnas ifred.

Spanien ångrade sig med tiden dumheten, men grekernas välvilliga inställning gjorde att judarna stannade kvar ända tills den dag då tyska nazister kom och tog dem till Auschwitz. Men juden är ett tufft släkte som har en envishet som få andra folk kan mäta sig med, samt en stor tro på att deras Messias en dag skall kommer för att rädda dem när det väl kniper. Utan nazisterna förintelseläger hade tiden kanske inte varit inne för att Israel skull bli till nation.

Juden har lärt sig inse att Gud aldrig kommer att överge dem, utan att det var de som under många tider övergav honom. Inget annat folk eller släkte kan visa upp en sådan ihärdighet, så utan den sanne Guden löften så hade de varit som alla andra folk och släkten, helt utraderat från jordens yta..

När de kristna får det bra i livet då bli deras tro ljum, och då låter Satan de kristna få vara ifred, samtidigt som deras antal sjunker katastrofalt. Men tur för oss är att Satan inte tycker att raset går fort nog, kanske för att även hans dagar är räknade, plus inte så litet ha-begär i att vilja han ha hela kakan för sig själv.

Den som gapar efter mycket …! Samtidigt ligger det i ondskans natur att inte nöja sig med lagom, utan demoner är som rävar i en hönsgård, som i kan sluta döda för deras blodtörst omättlig.  

Men varför hatar världen judarna? För världen inte kan erkänna det logiska, nämligen att Gud finns till. Samtidigt är de kanske avundsjuka på att judar blev de utvalda. Eller så förfasar de sig för den dag då alla knän måste böja sig inför Messias, samt erkänna honom som kung.

På den dag kommer en allians bildas mellan Israel, Egypten och Assyrien, som sker till råga av allt utan FN och demokratiska val. Men ju mer världen föraktar kristna och judarna, ju mer kommer rasismen och förföljelserna att öka här i världen, och även i Sverige, för allt det vi i dag nu ser är bara upptakten.

En motfråga; Finns det en enda vettig förklaring till allt detta bråk, hat, och terrorism riktat mot ett enda litet specifikt folk och religion, om nu deras Gud inte finns till?

Det finns ingen bra förklaring mer än att det vi dagligen se utspela sig på nyheterna, än att världen är nu i den ondes våld och han kommer inte tyst lämna världsarenan. Tvärtom tänker han lämna efter sig en bränd halvdöd kaotisk värld för de som överlever kan ta hand om.  

Samma trots och hat mot judarnas Gud hade farao i Egypten då han vägrade att släppa dem fria, och alla de plågor som då drabbade Egypten kommer en dag att drabba denna vår värld för allt ont de har gjort mot judarna. Alltså 2000 år av ondska samlad i en sju års förpackning.

Sagan om Rudolf med röda mulen var skriven av en jude och den ger barnen hopp i deras utanförskap, då ingen vill tycker om dem. Men en dag kallar Gud på juden för att nu ta täten och lusa upp vägen för framtida civilisationen. Då kommer juden bli hyllade som världens bästa vän, säger profeterna.

Israel i deras nya hemland.

Landet har nu delats upp i elva områden, för Levi, prästerna, hade för deras del fått mark när Jerusalem, då de stod för tempeltjänsten. Det domarsystem som Mose skapade fortsatte nu i de olika städerna, och om någon kände sig orättvis dömd, särskilt då någon dog, så kunde brottslingen fly till en asylstad för att få deras sak hörd av opartiska domare. Och om de fann den skyldige orättvist dömd, fick han lov att få bo kvar inom stadens murar.

Alla utom en enda fiende vara nu besegrad, filistéerna, men judarna var nu trötta på alla krigen, samt att de ville komma igång med att bygga upp landet. Gud varnade dem och sa, gör ni inte upp nu kommer de att vara en tagg i er sida för alltid.

När Babylon ockuperade Israel utplånades filistéernas rike, Gazas kuststäder med tillhörande mark, så när Israel återvände fanns det inga filistéer kvar. Inte förrän 2300 år senare då det dök ett nytt folk som kallar sig för filistéer, helt enligt profetiorna, för att åter göra livet surt för judarna. Men denna gång stoppas de av en naturkatastrof då de har gjort Gaza till en öken genom att ha tömt marken på allt grundvatten.

Debora. Dom 5–6 Vad en profetissa och domare som satt vid stadsporten och skipade rättvisa. Herren sa till henne att skicka Barak ut i krig, men han vägrade om inte Debora följde med. Vilket hon gjorde och Herren gav henne en stor seger. Det fanns kvinnor, många okända, som Herren kallade till att tjäna honom, och jag har redan berättat om Rut och Ester.

Gideon. Dom 6–7 Gideon hade frågat Gud vad han skulle göra då fienderna åter hade samlat sig runt Israel. Och svaret var att han skulle försvar sig och vinna kriget. Men stegvis minskade Gud på Gideons militära styrka från 32 000 soldater tills det stod framför honom 300 män försedda med matsäck, krukor och facklor samt den stora kniv som alla bar med sig. För Gud ville denna gång visa det israeliska folk att han kunde med bara 300 kockar besegra 120 000 väl beväpnade fiender. Att de var kockar vet vi för soldater har normalt en tross bakom sig som tog hand om sjuka och provianten, med dessa utvalda soldater var trossen så de tog matsäcken med sig. Samtidigt visste Gud att dessa 300 skulle vara högst ovilliga till att kriga. Så de följde Gideon befallning till punkt och pricka, vilket var något som en elitsoldat inte hade klarat av. Och allt kockarna behövde göra var att stå kvar, föra oväsen, samt se på hur deras fiender sinsemellan dödade varandra. Herren ville visa folket att lyder de honom då kommer Han att strida för dem.

Det som hände i dalen var att vid vaktbytet mitt i natten som sömndruckna trötta soldater kröp in i tälten och rapporterade; ”Allt lugnt” då bröt ett fruktansvärt oväsen upp längs bergkammen, facklor lyste upp hela dalen och Gideons kockar ropade: ”För Herren och för Gideon!” Och då bröt panik ut, för judarna tycktes redan vara inne i lägret och då ingen visst längre vem som var fiende började alla slåss mot alla, allt medan kockarna dansade vilda av segerglädje uppe på berget. Kanske gjorde de också vågen med facklorna. Läs hela berättelsen för den är märklig.

 I slutet av vedermödan uppstår samma ojämna situationer, och vid första tillfället står IDF (Israel Défense Force) avvaktande på Karmels krön för att ser på hur Herren krossa allt motstånd i Harmagedon. Men i slutet av Vedermödan, när arméer från jordens alla hörn samlar sig på nytt i norra Israel för att omringar Jerusalem, då glömde Israel, IDF, Herrens löften och väljer istället att lita mera på sin egen militära styrka, som är formidabel. Först när i hela deras armé är krossad, och Jerusalem ockuperas, samt att allt verkar vara hopplöst förlorat, då inser de kvarvarande judarna deras misstag och nu börjar alla ropa förtvivlat, och med en röst till Herren; Jesus, Guds Son, hjälp oss. 

Simson. En Guds ängel kom till Simson moder och sa hon skulle föda en som inte fick äta något förbjudet och hans hår fick man inte klippa, för han skulle som utvald gudsman straffa filistéerna, som vid denna tid plågade judarna svårt. Och Simson föddes otålig styrka, som den dag då ett lejon kom mot honom, föll Guds Ande över Simson och han slet djuret i bitar.

En gång blev han arg på filistéernas orättvisa och fångade 300 rävar, som han band ihop två och två, med en brinnande fackla och släppte ut djuren på filistéerna fält så hela skörden förstördes. Filistéerna hotade hämnas på judarna så Simson lät de 3000 judar binda honom och före honom till filistéerna, och när de såg honom helt surrad med rep för att döda honom.

Men Herrens Ande kom över Simson och han slet sig fri, fick tag på en åsnekäke och slog ihjäl 1000 man. Efter detta kraftprov blev Simson mycket törstig och ropade till Herren som lät en fördjupning öppna sig så vatten kom fram.

I Gaza blev Simson förälskad i Delila och på uppdrag av filistéerna försökte hon lista ut hur man kunde göra honom svag. Till slut avslöjade Simson hemligheten och hon klippte hans hår. Och de kunde nu binda Simson, och de stack dessutom ut hans ögon. Och för att förringa honom lät de honom få som åsnan dra ett kvarnhjul och mala säd. Men hår växer ut och en dag skulle filistéerna ha fest och som höjdpunkt valde de att göra narr åt Simson.

Simson kände nu att hans krafter hade återvänt, så han bad pojken att föra honom fram till de två pelarna som bar hela taket tyngd. Salen var fylld med gäster och på taket fanns det omkring 3000 män och kvinnor som hade kommit för att roa sig på hans bekostnad. Simson ropade: ”Herre, tänkt på mig och styrk mig endast denna sista gång, Gud låt mig få ta hämnd på filistéerna för de tog mina ögon.”

Simson tog ett stadigt tag om pelarna och sa; ”Må jag nu själv dö med filistéerna.” Och så rev han ned hela huset. Och nu dog fler palestinier än det han tidigare varit skyldig till. Nu kanske du frågar varför en gud lät en sådan man få göra allt detta, men filistéerna låg i ständigt krig mot Israel, så alternativet hade varit ett totalkrig på slagfältet vilket hade inneburit att många civila hade dött. Och samtidigt som de inte kunde döda Simson så visade detta på att Israels Gud var ännu med judarna.          

 Kung David.

 David och Goliat. 1 Sam 17:41-54 Som pojke blev David krönt av profeten Samuel till blivande kung, då det visade sig att Saul hade vänt Gud ryggen och lät sig egen vilja få bestämma. En dag gick David till platsen där filistéerna och israels armé stod mitt emot varandra, med en liten dalsänka mellan dem.

Goliat var en jätte på 6 alnar (3 m) lång och skaftet på hans spjut var tjock som en arm. Han ar helt klädd med kopparpansar och var oslagbar. Med sig hade han en pojke som hjälp, för när David gick mot honom hade han det svår att fokusera blicken. Goliat hånade judarnas Gud, skröt och ropade utmanande ord åt israeliterna, men ingen vågad utmana honom.

Men David, en ljushårig tonåring, antog utmaningen, och han valde ut fem släta stenar, för som herde använde han en slunga för att skrämma bort vilddjuren. Som herde hade David också med sig en käpp (knölpåk för närkamp) och en stav med en liten tvärslå, för att kroka sig fast vid svår klättring. Dessutom hade Goliat fyra bröder, som kunde anfalla i hämnd, därför valde David ut fem stenar, för så säker var han på att kunde träffa det som han siktade på.

Goliat ropade: ”Menar du att jag är en hund då du kommer mot mig med käppar? Kom hit till mig så skall jag ge dig till kött för fåglarna.” David sa: ”Du kommer mot mig med svärd och spjut, men jag kommer i Herrens namn, och i dag skall du dö!” Då jätten inte hade hjälmen på siktade David på hans panna och Goliat stöp avsvimmad. Sedan tog David hans svärd och högg huvudet av honom.

Kung Saul blev så glad över segern att han gav Davids sin dotter. Men efter en tid, då David var nu med i varje strid och han visade sig vara modig, blev han så populär att folket sjöng; Saul slog 1000 män, medan David besegrade 10 000. Saul blev allt mer avundsjuk och han hade dessutom dåligt humör, så David gjorde det som hade fungerat då fåren var oroliga, han spelade på harpan och sjöng lugnade sånger.

Refaimdalen.   2 Sam. 5:22 När filistéernas härskaror kom mot David i Refaimdalen frågade han Herren: ”Skall jag dra upp mot dem?” ”Gör det, för du skall vinna en stor seger”, svarade Herren. Men trots förlusten trängde filistéerna på nytt in i dalen och på nytt frågade David Herren som svarade nu med; ”Du skall nu lägga dig i bakhåll, och först när du hör ljudet av en marscherande här i bakaträdens toppar, då skall du gå till anfall, ty HERREN har då dragit ut framför dig.”

Och på nytt vann kung David en stor seger, särskilt då Herrens armé gick föra och slog filistéernas här. Och inför hela folket tackade David Herren för att han har givit Israel segern.

I kriget år 1948, hade ett av Israels kompanier ställt upp sig på ett led överst på en bergskam för att där stoppa den framryckande egyptiska hären. Israel vara totalt underlägsna i antal då fienderna var tio gånger starkare i alla militära delarna. Plötsligt vänder egyptierna helt om och flydde fältet.

Flera år senare berättade en av de egyptiska soldaterna att de hade sett på bergskammen, bakom de judiska soldaterna en stor vitklädd härskara, och därför flydde de av skräck fältet.

Detta var inte först gång som en liknande berättelse förklarade varför judarna i stort underläge har stått kvar som vinnare. Israels flyg år 1948 bestod av fyra gamla plan från andra världskriget, och piloterna var amerikaner som hade flugit planen från Europa till Israel. När de skulle måla dit nummer på planen sa någon; måla dit plan 101, 102 osv så kanske de tror att vi har fler plan.

Bluffen fungerade för de egyptiska befälen hade garanterat egna soldater att Israel inte hade något militärflyg. Ett plan störtade och piloten dog, men de tre andra planen överlevde kriget.

År 2014 skickades från Gaza en missil mot Tel Avivs centrum och IDF insåg rätt snart att de inte hade tid att stoppa den. I TV följde alla med blicken missilen färd och i Gaza jublade folket ända tills den girade tvärt år vänster och störtade i Medelhavet. PA ledare Abbas på västbanken klagade i FN-byggnaden och krävde att FN genast skulle förbjuda Israel från att använda en djinn i kriget. (Aladdins ande i flaska)      

 Elia vs Baals profeter. 1 Kung 18: 20–40

Normalt dyrkades Baal inne i templet och då prästerna ropade på eld, tände den prästs om satt gömd under altare eld på oljan till offeraltaret. Uppe på berget Karmel fanns en naturlig källa som trots år med torka hade ständigt kvar friskt vatten. Det hade nu varit torka i landet under 3 år den dag då Elia gick upp på berget Karmel för att utmanade Baals profeter till att välja ut en tjur, stycka den och lägga bitarna och vedhögen på ett stort altare utomhus. Sedan fick de åkallade Baal från morgon fram till middagen med rop om att deras gud skulle sätta eld på offret. De dansade kring altaret och ropade högt, de ristade sig men de fick inget svar. Elia retades med dem och sa att kanske guden sov eller var i skogen för att uträtta ett ärende, och de ropad ännu högre men fick inget svar.

Mitt på dan sa Elia till folket att bygga upp Herrens altare med tolv stenar och lägga på veden. Sedan styckade Elia tjuren och lade bitarna på altare, samt uppmanade folket att ösa vatten över alltsamman, ända tills det grävda diket runt altaret var fyllt med vatten. När tiden så var inne sa Elia: ”HERRE svara mig, så att detta folk förstår att det är du HERRE som är Gud, och omvänd du deras hjärtan.”  Då föll HERRENS eld ner och förtärde brännoffret, veden, stenarna och torkad upp allt vatten i diket. Då allt folket såg detta föll de ner på sina ansikten och sa; ”Det är HERREN som är Gud.” När drottningen Isebel fick höra detta vile hon döda Elia, men han flydde ner till Beer-Sheba, och lade sig utmattad under en ginstbuske för att dö. Men en ängel lagade en måltid till Elia och med nytt mod gick han vidare till berget Horeb. Källan på berget Karmel finns där än i dag och att änglar kunde laga mat var en nyhet.