Memo sve. kapitel 5
Abraham, Isak, Jakob. Josef och Moses.
Fram till nu har Bibeln handlat om världen och folkens tillkomst, men från och med nu handlar Bibeln en mest om judarnas tillblivelse, historia, uppgångar och fall. Och endast de länder som har en direkt eller indirekt kontakt med judarna finns med i Bibeln. Då många gudar omnämns, så är det nu judarnas relation till deras Gud som berättas, vilket blir också nationen Israels historia. Gud gav judarna detta löfte:
2 Krön. 2:14 Om mitt folk, som är uppkallad efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte, och omvänder sig, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land.
Abraham
Cirka år 1921 BC i staden Ur, Babylonien, kallade Gud på Abraham och gav honom detta eviga löfte att en dag skulle hans släkt bli ett stort folk. Så Abraham lämnade storstad livet för att vandrade den långavägen till deras nya hemland i Kanaan.
Samma årtal men nutid, år 1921 AD i San Remo, fick judarna av NF, Nationernas Förbund i Balfourdeklarationen ett löfte om att få tillbaka deras hemland.
Men Kanaans land blev inte omedelbart deras hemland, utan de fick kämpa för den segern. Till början var de bara en familj och tjänare, några hundra personer och till början utgjorde de inget hot då de vandrade genom landet. Sju år av torka kom över MÖ och nu tvingades familjen att flytta till Egypten för att överleva. När storfamiljen Abrahamsson återvände till Kanaans land hade de genomlevt 400 + 40 år lång tillväxt i Egypten, och var nu var cirka 2 miljoner i antal. Tillräckligt många för att nu kunna strida och inta Kanaans land som deras nya hem. Trots att kung Melkisedek redan bodde i Salem, (Jerusalem) hade Guds val fallit på Abraham i staden Ur.
Vi ska alla vara tacksam för att Abraham tackade ja, för annars hade svensken, greken eller irländaren, som Guds utvalda folk, ha blivit världens hatobjekt. Så när människor ropar och hetsar upp sig mot sionister, judar och Israel, så är sanningen denna att vi alla andra är viljelösa marionetter som dansande efter Satans pipa.
Gud såg i hans utvalda folk ett kommande hårdnackat släkte som ofta skulle svika honom och trots dödshot och förintelse så de skulle aldrig överge honom som deras ende Gud. Om det hade varit en svensk så skulle han vid första motgång ha flyttat, bytt tro eller censurerat och skrivit om delar av Bibeln, men icke juden, för han längtar att få återvända till Eretz Israel och Jerusalem. Till och med deras hälsningsfras är: ”Vi ses nästa gång i Israel!”
Guds tanke var att liksom ett Akacia träd som rotar sig djupt, är segt och kan utstå ökens hetta och vädrets torra vindar, bara för att kunna ge deras frukt av läkedom, doft och hårt ädelt virke, så skulle Israel vara som ett folk i världen. Men som det ofta sker så blir resultatet något annat, även för Gud.
Få nationer och folk har dessa Guds egenskaper, men juden har det, och vad man än tycker om judarna så har de, om något folk, förtjänat till att bo i landet, då de har blött och dött för att komma dit. Men palestinierna, som säger sig ha bott i landet före Jesu dagar utan att ha lämnat några avtryck under 2000 år, de kräver att FN skall utan motkrav, som demokrati och rättigheter till kvinnor, ge just detta land till dem. När Abraham första gången såg landet var det rikt på skogar och slättmarker full med bäckar, samt var rik på grundvatten. Abraham lät, på hans vandringar, gräva många brunnar som deras fiender i hat lät fylla igen. När juden återvände till deras land, år 1948, då letade de i skrifterna och fann beskrivning på plats där många av Abrahams brunnar fanns begravda, och så kunde landet åter blomstra. Som sagobok kunde Moseböckerna vara fantastiskt sanna i deras berättelser.
Genom löftet till patriarkerna Abraham, Isak och Jakob (Israel), ville Gud visa världen att Han är en Levande Gud, i motsats till övriga avgudar som vem som helst kunde forma av guld, trä och sten, till figurer som talade endast genom präster, som förutom att de krävde blind lydnad ville också ha dyrbara gåvor, men höll sedan inga löften. Därför säger Gud att vi ska alltid mycket noga undersöka alla profetior, Bibelns och många andra läror, för att se vilka som verkligen är sann.
Jesaja 44:9–28 Här ifrågasätter Gud människans logik och kunskap då vi hämtar hem en stock som vi hugger upp för ved att värma vår mat och hem, och av bitarna som blev över karvar vi ut en liten rälig gubbe, ställer den i trädgården, för att sedan dyrkar den som gud. Vi faller ned på knä och ber att den skall bota oss samt ge oss bröd på bordet. Någon sa till mig att julgranen var en sådan avgud, men som sådan skulle den vara mycket besviken på oss, för efter det att vi har klätt upp guden, lagt presenter vid foten och dansat runt ganen, då sliter vi av pyntet, kastar ut den för att huggs i bitar och eldas upp. Som gran-gud gav oss en stunds glädje och värmen, men är sedan bortglömd, för att tio månader få chansen att bli gud. Lite långsökt, men julen tycks ibland vara affärsmännens gud.
Vers 21; Tänk på det, du Israel. Jag har danat dig och du är min tjänare och jag skall inte glömma dig. Jag skall utplåna alla dina skulder, vänd om, jag frälser dig.
Till klippstaden Petra hade invånarna grävt vattenrännor i ravinens väggar så att allt vatten kunde samlas upp i flera stora dammar. Flygfoto längs kusterna ända bort till Tunisien visade tecken på gärdsgårdar, som runt stora sädesfält, vilket kan förklara hur Rom kunde bli en miljonstad, för här fanns allt det vete som folken behöver.
Jag nämner detta för fram till år 70 AD var landet den kornbod som stormakterna stred om, men när judarna tvingades bort från deras land blev marken allt torrare, så när Arafats anklagade judarna för att de stal palestiniers land av mjölk och honung, var detta ytterligare en lögn som svensk 68-rörelse sopade undan med anklagelsen; ”Typiskt dessa tjuvaktiga judar.” Och visste de om att Arafat ljög så gör de detta helt medvetet för att hindra judarna till att återvänd hem. Varför? För de är i deras tur manipulerade av lögnens fader.
Isak. Isak hade två söner, Ismael med slavinnan Hagar och löftessonen Isak med Sara. När Abraham dog begravdes han i den mark som han hade köpte för att han ville att kroppen skulle ligga i det blivande Israel.
Isak fick tvillingar, två söner Esau och Jakob, och det sägs att när pojkarna kom ut höll Jakob fast i Esau fot, för striden mellan de två hade börjat redan före födseln.
Esau hade förstlingsrätten men tog den som för givet, och så han ringaktade sin arvsrätt att när han kom hem från misslyckad jakt, hungrigt, då sålde rätten till Jakob för en skål med linsbönor. Men för att Jakob skulle få faderns välsignelse som förstlingsrätt, lurade Sara sin make till att tro Jakob var Esau. De två var allt sedan dess ovänner och det hela slutade med att Esau flyttade till släktingar på Ismaels sida och de två fortsatte med att vara fiender till Jakobs barn, israeliterna.
Arafat säger att palestinierna är via Ismael släktingar, som bodde på arabiskahalvön, släkt med Abraham, men de var också filistéer, hamiter, ett sjöfolk från Cypern.
Jakob. Jakob sa under en nattlig strid med Gud (Sonen); ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig!” Gud slog honom på höften så från den dagen haltade han, men han fick också ett nytt namn, Israel.
Jakob fick tolv söner och medan de äldre sönerna vallade fåren hjälpte Josef till i hemmet. Josef var också drömmaren och ofta retade Josef drömmarna upp hans bröder, som drömmen där de var kärvar som bugade sig för honom.
Så hatad blev Josef att de ville döde honom, men Ruben fick dem att ändrade sig och de sålde honom som slav för 20 siklar silver, som med tusen år senare med inflation, på Jesu tid, motsvarade nu 30 silvermynt på Jesu tid. Märkligt hur händelser från forntiden återkopplas till Jesu liv. Det står att Jesu skulle komma ut ur Egypten, som om han var med Mose i utvandringen. För att en person ska skriva en roman med så många återblickar krävs en dator, … eller Gud!
Löfteslandet. 2000 år BC. Grovt skissat är gränserna: Från floden Eufrat i norr till Egyptens wadi i söder*, från Medelhavet i väst till Jordans östra bank, från Hermons snöklädda bergstopp ned till den Negevöknen och Döda Havet.
*(torra flodbäddar som fylls hastigt vid ösregn uppe i berget, störtfloder)
1 Mos 13:14-17 Gud sade till Abraham, lyft upp dina ögon … allt du ser skall jag ge åt dig och din säd, Israel, för evig tid.
1 Mos 35:12 Här förnyar Gud löfte som han gav Abraham, Ps 105:7–11 Här fastställer Herren för Jakob att förbundet är evigt. ”Åt dig vill jag ge Kanaans land, det skall bli er arvedels lott.”
Jeremia 30:2-3 Jag skall låta mitt folk komma tillbaka till det land, som jag har gett åt deras fäder. Jer. 31:17 Dina barn skall vända tillbaka till sitt land. Hes 20:42 Ni skall förnimma, att jag Herren, när jag låter er komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand lovade att ge åt era fäder.
Gud säger detta är mitt land. 5 Mos 11:11-12 och Jesaja 14:25
Gud fråga; Varför skryter ni, filistéer och ammoniter, om dina dalar och dina floder, i ett land som inte är ert? Gud gav Abraham löftet att det land som ligger som ett nav mitt mellan tre kontinenter, skall för alltid tillhöra judarna, och där skall också Messias sätta upp sin tron i Jerusalem. Detta löfte gavs för 4 000 år sedan och gäller än idag, och alla som har läst i GT och Moseböckerna vet om detta som fakta. Vilket betyder att alla som vill bestrida detta går i krig mot Gud, och de gör detta i motstånd till Gud, och som Guds fiender är vän med Satan. Vill människan ändra på vem som äger landet då få de gå till, be deras avgudar om hjälp till att utmana Gud, med de kommer att förlora. Så palestiniernas krav på landet delar av Israels land sker i motstånd till Guds vilja, och kampen står nu mellan deras gud och HERREN.
Och under den tid då Israel har drivits ut ur landet säger Herren. 3 Mos 26: 32–33 ”Jag skall själv ödelägga landet, så att era fiender, som bo däri, skall häpna däröver. Men eder skall jag förströ bland hedningarna, och jag skall förfölja er med draget svärd. Så skall ert land bli en ödemark, och era städer blir ruiner.”
Hes 36:8–9, 34–36 Jag skall komma till er och det förödda landet skall åter bli brukat och det som var förstört skall återplanteras. Jag, Herren, har talat, och jag skall fullborda det också.
I början av 1900-talet dikade judarna, med risk för eget livet och där många dog, ut malariaträsken samt planterade 130 miljoner träd (1,3 miljoner träd per år), så nu är landet åter grönt.
Det Osmanska riket kontrollerade Mellan Östern i 500 år men landet blev för varje år alltmer som en öken då folket lät allt förfalla. Om man bortser från religionerna, då borde landet gå som belöning till det folk som mest av alla älskar landet och visar det också. Arafat påstår att de har planterade träden, men varken FN eller svensk S-regering vill räkna årsringarna för att konstatera att han ljuger.
2 Sam 7:23 ”Var finns på jorden något enda folk likt ditt folk, Israel?”
Ps 2:6–9 Här säger Gud, jag har satt min konung (Messias) på Sion, mitt Heliga berg. Du är min Son och du skall regera över dem.
Hes 38:16 ”I kommande dagar skall detta ske. Jag skall då låta dig, Gog, komma över mitt land, för att folken skall lära känna mig.” Då jag har besegrat dig.
Joel 3:2 Då skall jag samla ihop alla hednafolken och föra dem ned till Josafats dal, och där skall jag hålla dom över dem för mitt folks och min arvedels, Israels skull, därför att de har förskingrat dem bland hedningarna och utskiftat mitt land.
Det är inte bara araber som har heliga platser, men medan Israel låter deras få vara i fred, som Klippmoskén, kan inte muslimerna inte dela tillträde på de heliga platser som båda håller för heliga. Tvärtom förstörs de då de tillhör en falsk religion.
Josef. 1 Mos kap 39 – 41 När Josef år 1720 BC fördes bort som slav till Egypten hamnade han oskyldig anklagad i fängelset. Men efter att ha förklarat Guds varning i faraos drömmar så lät farao upphöja honom, med ring från sin högra hand, och Josef blev nu verkställande farao, så pass att han själv fick bestämma vad som nu skulle göras. Under de sju första goda åren fick folket med säd betala skatt, och man har funnit stora bassänger över hela Egypten, mitt ute i öknen, men ingen diken. Däremot fann man hål för stolpar som visade på att det har funnits överbyggnad, en silo. Under de sju svåra åren var det svält över hela MÖ och Josefs far och bröder flyttade ned till Egypten, till området Gosen, som de dikade ut och gjorde det till ett mönsterområde.
Efter de sju goda år och de sju svåra år (ett naturfenomen i Stilla Havet mer känt som El Niño-effekten) frågade farao Josef vilket var bäst för att överleva nästa torrperiod.
Josef förslag till farao var att han skulle låta gräva milslånga kanaler som skapade ett pärlband med sjöar västerut om Nilen, så att man vid torrperioden kunde dämma upp vattnets återflöde till Nilen. Detta gav folket många vattenreservoarer samt utökade landets åkermark, och än i dag heter sjösystem enligt kartan; ”Bahr Jusef”, Josefs kanal. Men efter det att Assuan-dammen hade byggt har brist på underhåll har kanalen delvis växt igen.
Det vilar en profetia över Egypten som säger att Nilens delta ska bli en sumpmark, obrukbar i 40 år, vilket förklara varför alla arméer i norra Afrika måste segla till Libanon för att anfalla Israel i Harmagedon. Och då detta händer kommer Egypten för all framtid tappa lusten till att strida mot Israel.
Hesekiel 29: 9–12 Egyptens land skall läggas öde … därför du sade att: Nilens flod är min, jag har själv gjort den. Se, … Jag skall göra Egyptens land till en ödemark, till ett ödelagt land, ända fram till Nubiens gräns (Assuandammen i södra Egypten). Ingen människas fot skall gå fram där och ingen fot av något djur. Landet skall ligga obebott i fyrtio år.
När farao sa att Nilens flod är min, jag har själv gjort den, så var det trots högmodet delvis sant, men det var ändå Gud som i begynnelsen hade skapade Nilen. Denna långa kanal med dammar är i dag ett levande bevis på att både Josef och judarna som folk bodde för en lång tid i Egypten, trots Arafats historieförfalskningar, som är både kränkande och rasistiskt.
Som alltid säger ateister och vetenskapen att det finns inga bevis på en Josef vid faraos hov, men kunskapskanalen visade arkeologiska fynd om att de fanns en muromgärdad gård i Gosen som var olik egyptierns byggsätt, och en krypta som var tom, för judarna tog Isak och Josefs ben med sig tillbaka till Kanaans land. Där fanns också en nisch med en byst av gårdens ägare, en person med långt hår och målade färggranna randiga kläder. Egyptierna hade sandfärgade kläder, rakade huvud, och en peruk vid finare tillfällen. Arkeologernas slutsats; ”Det måste ha varit en jude som bodde här, så varför inte Josef?”
Moses Gud förbjöd judarna att äta viss mat, grisar hade trikiner, alltså överlevde fler juden än andra folk och när faraos barnbarnsbarn hade glömt bort vem Josef var och tog för givet all den välsignelse som judarnas Gud lät flöda över Egypten, så började de bli misstänksamma och rädda, och för att minska på Israels antal lades på judarna en ökad arbetsbörda. Men deras flit gjorde dem till nyttiga slavar så när Mose dök upp och ville att alla judar skulle få gå ut i öknen för att hålla gudstjänst fick de ett bestämt NEJ.
Mose var född cirka 1250 BC. Farao hade nu tanken på att judarnas antal genom att döda alla gossebarn, något som även Herodes försökte sig på då Jesus föddes, och för att rädda Mose byggde modern en baby-ark, med lock, och placerade arken i vassen helt nära den plats där faraos dotter brukade bada. Och som planerat fick hon se barnet och tog det till sig, men en egyptier inte kunde amma ett judiskt barn och då ställde Moses moder upp som frivillig.
Mose växte upp tillsammans med faraos son och båda fick samma uppfostran i ledarskap, men också samma överlägsna attityd, som att döda en misshaglig person var okej. Så fick Mose reda på att han var jude, och då en arbetsledare piskade en jude blev Mose rasande och slog ihjäl egyptiern. Men nu räckte det inte längre med att vara son till faraos dotter utan han måste nu fly till midjaniternas land där han livnärde sig som herde och gifte sig med prästen Jetros dotter Sippora.
Ett av hans får sprang plötsligt upp på ett berg och där fick Mose se en buske som inte brann upp, och från busken hördes en röst som sa till Mose: ”Ta av dej skorna, för platsen var helig. Även då Mose var en levit, av prästsläkt, så visste han inte om hemligheten med Guds namn, så när Mose kom till sin broder Aron då frågade: ”Vem har dig hit?” ”Jag är, han har sänt mig!”
Så blev det att Farao och Mose möttes igen, men nu som motståndare. Hela denna intrig har filmats så vi hoppar fram till slutet där Mose säger till farao att Gud nu kommer att låta en dödsängel döda allt förstfött av manligt kön, djur som människor, och endast de dörrposter som har strukits med blod, där går ängeln förbi. Men farao kunde av stolthet inte göra detta då hans handling hade visat på att Mose hade rätt, och så dog han son.
När resande med karavaner återberättade detta runt brasan spred nyheten sig till Kina, och kineserna fann detta som ett bra tips mot demoner. Och under 3000 år har de vid nyårsfirande klistrat röda remsor på dörrposter för att hålla döden borta.
När judarna började deras flykt ut ur Egypten var de cirka 2 miljoner, plus djur, och rika gåvor för egyptierna var rädda för vad deras Gud härnäst skull hitta på. Och att hitta vägen var lätt för Mose för en pelare av moln gick före, och lystes lägret upp under natten. Men efter några dagar började egyptierna klaga över att de nu måste hugga sin egen ved och ge djuren vatten, och icke att förglömma allt det guld som de skänkte till judarna, så farao kallade samman hela armén för att jaga ifatt Mose.
Folket hade nu nått fram till havet och Gud sa till Mose att lyfta upp den stav han bar med sig och havet delade sig så folket kunde gå rakt ut och över till andra sidan. Farao for jagande efter folket ut på havsbottnen, men när sista flykting var på det torra sänkte Mose armen och havet slöt sig och där tog Egyptens storhetstid slut.
Valt av väg visade sig molnstoden, med att ge order till förflyttning hade Mose hjälp av sin militära utbildning, för han lät trumpeter blåsa korta signaler för uppbrott, samt en lång signal för vila, att resa tälten. Än i dag hör vi på första måndagen i månaden kl 15,00 hur Fredrik tuta korta varningssignaler, en revelj för att väcka folket, och en lång faran-över signal, ett tapto, då folket slog läger. Det sägs också att hade man sett allt från ovan då hade det sett ut som ett kors som kom ringlande fram.
Men maten tog slut och folk knorrade. Då föll det under natten drivor av manna som folket kunde samla ihop för att baka bröd. Med kummin sägs detta smaka som semla, och det kom vaktlar som gick att steka, på tal om ”stekta sparvar i paradiset”. Men det behövdes mycket färskvatten till allt folk och alla djur och landet var delvis som en öken och Gud sade till Mose att slå med staven på klippan och den delade på sig och vattnet forsade fram.
På Saudi-Arabiska halvön hittade man uppe bland bergen en stor fristående hög klippa som var delad mitt itu, och på marken kunde man se spår av hur vattnet hade forsat fram och spolat iväg all småsten samt slipat klipphällar och flodens väg släta. Men man kan också se en bergstopp som var helt svartbränd, i motsats till topparna intill. Folket knorrade på nytt och ormar kom fram och bet dem. Då folket var döende sa Gud att Mose skulle göra av koppar en orm och vira den på en stav, och alla som såg på kopparormen blev friska. Även om du inte trodde så blev du frisk om du så bara sneglade på ormen.
Jetro, Mose svärfar, hälsade på och gav honom detta råd. ”Du kan inte lösa allas problem, för då bränner du ut dig. Dela upp folket i grupper och låt gruppen sedan få välja ut den person de har förtroende för att döma över sig. Och kan de inte lösa problemet får de komma till dig. Känns detta igen, men idag är att det ett yrkesfolk och inte längre ett förtroendeuppdrag för hederligs personer, utan nu kan även en skojare bli vald, personer som utnyttjar folket, och med makt förtrycker folket. För alla har samma problem då människan samvetet är i vägen för de perfekta politiskt korrekta ledarnas åsikter. Så Jetro var demokratins skapare.
Men det fanns andra förslavade folk med i tåget och då Mose dröjd kvar upp i molnet på berget sa alla de som var vana att ha en synlig gud som man kunde klä med girlanger; ”Låt oss göra en guldkalv som blir vår gud.” När Aron, präst och Moses broder, inte längre kunde lugna folket lät han detta ske, men då Mose kom ned och hörde dans och glada rop blev han rasande och krossade stentavlorna med de tio budorden. Folket fick nu välja på vem de ville följa och de som villa ha guldkalven som avgud ställde sig runt den, och marken öppnades upp och slök dem.
Under hela deras vandring måste de korsa andra kungars marker och Mose betalade för det de behövde, men det hände lika ofta att deras närvaro ledde till krig.
Så länge Mose höll upp staven vann judarna, men när han blev trött och staven sjönk började de förlora, men då tog två vi Moses sida och stöttade hans armar.