Daniel Hill

Lite om mitt författarskap, som jag uppfattar det.

    Förord och en förklaring till hur bokserien kom till, samt något av ett "tacktal".

 Förord.   

   Detta är en lättläst och spännande berättelse som är skriven för stunder i egen vrå eller i hammocken, men … den kan även vara en invit till djupa samtal med vännerna framför brasan.

   Händelserna börjar vid den tid då en framtida tusenårig fred tar slut, en tid av fred då lejon och lamm vilade sida vid sida eller om cirka X+999 år. Berättelsen sträcker sig sedan som en bro ut över mörka vatten, över ett folkhav där ondskans stormar kastar upp dånande vågor och där mörkrets herre i segerviss arrogans härskar. Men efter den avgörande striden mot draken och hans härskaror, så faller den slutliga domen och därefter ... en stad i ljus.

   Allt som ofta tycks godheten hamna i situationer med ett val mellan "pest och kolera", medan ondskan, av egna lömska motiv, rent manipulativt kan plötsligt göra det goda. När omvärlden efteråt fäller deras dom så blundar de allt som ofta för ondskans innersta läggning och dömer den anklagade helt efter tillfällighetens resultat. På detta sätt medverkar människor aningslöst till att ge ondskan makt att ta bort freden på jorden.

    Jag vill rikta en tack till alla de personer jag har mött och som i samtal har ställt mig den klassiska frågan.  ”Varför blev det på detta viset?” 

  Även om jag inte alltid tog till mig vänners förslag så gav deras inlägg mig goda tips till att forma nya tankebanor. För i dessa många tankeutbyten fann jag de pusselbitar som slutligen formade en serie av bilder varifrån denna berättelse har utvecklats från. 

    Jag har på samma gång noterat att i många filmer, som i Star Wars, finns det en underliggande ström av filosofiska idéer. Som att pojken Anakin hade en okänd fader, att alla jedi har ett ”andligt dna”, samt att de hälsar på varandra med ett ”må styrkan vara med dig”.

   Även i Djungelboken finns en livsfilosofisk tanke i detta att apan Louis, som var kung över alla djuren, var inte nöjd med denna position utan ville hellre bli en människa, medan pojken ville stanna i djungeln. Det märkliga är att ingen av dem såg fördelen med vad de redan var.

   Det finns fler exempel i filmer och böcker, men dessa två visar på att än är detta "tänk-om jag var en annan" -ämnet inte uttömt. Istället för att hitta på en helt egen hypotes så valde jag nu att utgå från de frågor som ofta dyker upp i samtal och som handlade om kampen mellan mörker och ljus som presenteras i uppenbarelse bokens sista kapitel, samt med att själv ställa frågan, tänkt om …?

   Om någon nu förväntar sig att få läsa om blodig aktion, sex eller märkliga monster så finns det inget av detta i böckerna. Böckerna vänder sig istället till personer som tycker om att reflektera över berättelsen samt fundera och resonera över livsfilosofiska frågor.

   När jag började lägga upp berättelsen så valde jag medvetet att använda påhittade namn på personerna i romanen. Dels för jag inte skulle stöta mig med någon läsare, med dels för att det samtidigt gav mig den litterära frihet jag behövde vid utformandet av en möjlig berättande dialog, med tanke på platser och händelser, personer, känslor och tankar.

    Men var fick jag allt ifrån, har någon frågat mig?

   När jag hade beslutat mig i stort för vissa riktlinjer, samt för vad varje rollinnehavara skulle heta och göra så kom dialogen och detaljerna till mig ofta tidigt på morgonen, alltså efter det att idéerna hade blivit bearbetade under sömnen. Och medan jag ligger kvar i sängen så spolar jag scenerna fram och tillbaka för kunna putsa på detaljerna. När jag sedan sätter mig vid datorn så dyker det mesta som ett verkligt minne och texten forsar snubblande fram över tangentbordet. Min skrivstil är skissartande och jag menar att man måste läsa med hjärtat och inte förlora sig själv i en studie av små detaljer. Till alla de personer som gillar böckerna och uppskattar mitt sinne för humor , till dem säger jag ett stort tack för att ni köpte mina böcker. 

  Upplägget.

   Eftersom personerna i böckerna reser mellan tre sfärer, Jorden, Månen och Mars, och deras berättelser löper parallellt med i tiden, så har jag valt att skildra handlingen i längre avsnitt och sedan göra ett byte i tid och rum kontinuiteten vid nytt kapitel eller vid tre asterisker.

   I de tre böckerna förekommer ett stort antal personer som kommer och går löpande genom hela berättelsen, så i slutet av varje bok finns det ett personregister och kartor, samt i slutet av bok två en liten anteckningsbok. På kartorna är de namn som nämns befintliga på riktiga kartor, medan de namn som blev till berg, sjö och orter, är döpta efter eget tycke.

  Tacktal.

   Det bör hållas tacktal, så för det första vill jag rikta ett tack för det stöd jag fått av min mor och mina syskon, samt till alla de vänner som inte hade en aning om vad jag höll på med. Så ett tack från mig till Er alla, och med inga namn nämnda så blir också ingen person glömd.

   Men jag vill ändå passa på med att tacka och tänker då på några personer som hade ofoget nog att väcka mig under tidig morgonkvist. Allt som ofta så rörde deras klagan på fel tänkt i manus, eller att de måste göra omöjliga aktioner, samt att de aldrig fick vila ut mellan uppdragen utan måste fara som tättingar hit och dit i sol systemet. Och av dessa mina mest lojala och väl kämpande hjältar och hjältinnor vill jag nämna några personer som Mika Anderson, Leilani Hill, Shi Sao Tien, Dakota Red Wapiti, master El Dani, Tom Bojak, samt även vänner som Jonas Allenby, George Jehu, Anji-li Mikimoto, William Stone, Jafet Rolland, Arno Immig, Steve Huta, Bob Swansen, Sara Svansen, Yagamo, agent Aeli, pojken Rick och många, många flera. Jag vill likaså rikta ett tack till Overlord Iam, kung Rex och lord Advis vars fördragsamhet lät denna berättelse få komma till liv.

  Slutkommentar.

   En bra berättelse bör ha ett oväntat men gott slut, så till sist vill jag även tacka tre udda personligheter Rut, drottning Ester och Simson, flickan Solstråle och till sist boutique ägarinnan Stephanie, för deras oväntade inhopp i berättelsen. Var för sig så skapade dessa tre ett för mig helt nya tankebanor så för mig borde betyg av trilogin frambringa tre utropstecken: Est! Est! Est!

 

      Daniel Hill

 

Bilden är tagen i augusti 2009 och de grå håren fick jan under mina försök till att lösa alla de svårigheter som mina hjältar ständigt tycks råka ut för. Ett vanligt problem var att hålla reda på vem som gjorde vad och varför, samt vilka platser de befann sig på. Och detta var inte alltid så lätt med tanke på hur manus kunde göra en u-sväng och ta av i en ny riktning.  

 Nu är jag bara en "storyteller" till böckerna så när handling och dialog rusade i väg hann varken mina fingrar eller tangenter med att sätta allt rätt på pränt. Så på "mister Words" vägnar vill jag framföra en ursäkt då datorn inte hann med att rätta alla uppkomna fel.

 Eller som en känd slalom åkare på norrländsk dialekt skulle kunna ha sagt:

   "Det e int annat å göra än å bara stava stakande på å åk vidare!"

  (Fritt översatt betyder det, läs på för glatta livet.)   

---------------------

Lite fakta:

Bok 1 = 143 542 ord

Bok 2 = 141 104 ord

Bok 3 = 146 593 ord

och med 431 293 ord

på cirka 1406 sidor

så finns det många missar som kan slinka igenom.